|
1. Studie A – ”USA-studien” från
Titel / Källa:Tattooing and risk of melanoma: a population-based case-control study
Publicerad i:Journal of the National Cancer Institute
Vad den säger:
• Att ha få tatueringar en gång (alltså bara ett tillfälle) var kopplat till något högre melanomrisk än aldrig tatuering.
• Men desto fler tatueringstillfällen man hade, desto lägre risk för melanom syntes: med fyra eller fler sessioner låg risken betydligt lägre än hos icke-tatuerade.
• Folk med tre eller fler stora tatueringar hade också lägre risk än icke-tatuerade.
• För de som tatuerat sig tidigt i livet verkade risken för invasiva melanom vara lägre än för icke-tatuerade.
Forskarna själva påpekar:
Resultatet är paradoxalt – i denna amerikanska befolkning ses mer tatuering → mindre melanom, vilket inte stödjer hypotesen att tatuering skulle öka risken. Men detta kan bero på osynliga skillnader i livsstil eller andra faktorer som inte fångats i studien.
2. Studie B – ”Lunds universitet-studien” från
Titel / Källa:Does tattoo exposure increase the risk of cutaneous melanoma? (publicerad i European Journal of Epidemiology)
Vad den säger:
• I denna svenska studie hittade forskarna att tatuerade personer hade ungefär 29 % högre risk för melanom jämfört med icke-tatuerade, efter justering för faktorer som UV-exponering, hudtyp och solvanor.
• Ökningen var konsekvent i flera känslighetsanalyser, för både in situ- och invasiva melanom.
• De fann inte en tydlig koppling mellan storleken på tatueringarna och risken.
Forskarna själva skriver:
Resultaten tyder på att tatueringar kan vara en riskfaktor, men de betonar återigen att detta inte bevisar ett orsakssamband och att fler studier behövs för att förstå mekanismerna.
3. Tji fick ni, Lunds universitet? – En rak jämförelseA) Motsägande resultat
Studien från Utah tycks säga ungefär:
“Ju fler tatueringar du har, desto lägre risk för melanom.”
Medan studien från Lund säger:
“Tatuerade har högre melanomrisk än icke-tatuerade.”
Så här står vi faktiskt med två publicerade, stora fall-kontrollstudier som pekar åt motsatt håll — vilket i vetenskapens värld är perfekt för debatt, men inte ett tydligt svar.
B) Olika metoder, olika tolkningar
Utah-studien mätte hur mycket tatueringsexponering man haft (antal sessioner, storlek etc.), och såg att fler sessioner korrelerade med lägre risk.
Lunds studie betraktade bara om man var tatuerad eller ej, och fann en ökad risk.
Det betyder i praktiken att de två undersökningarna inte studerar exakt samma sak, vilket kan förklara varför resultaten drar åt olika håll.
C) “Tatuerade riskerar att …” – bero på annat
Båda forskarlagen lägger fram samma grundläggande vetenskapliga försiktighet:
• Ingen studie bevisar kausalitet här.
• Resultaten kan vara påverkade av andra faktorer (som solvanor, immunsystem, livsstil).
Alltså: ingen har än kunnat bevisa hur giftig tatueringsfärg verkligen är i det långa loppet, och om den verkligen orsakar melanom på egen hand.
4. Slutsats – vetenskapligt
Om Lunds universitet trodde att deras analys skulle bli världens slutgiltiga svar på om tatueringar orsakar melanom, så fick de nog känna sig lite som den där kompisen som högt deklarerar världens sanning – samtidigt som någon annan redan publicerat en studie som säger exakt motsatsen.
Detta är precis så vetenskap fungerar:
- Du provar en metod → får ett resultat.
- Någon annan provar en annan metod → får ett annat resultat.
- Båda sidor sitter kvar med ”behöver mer forskning” som slutsats.
Alltså, till alla som trodde att den svenska studien var sanningen – det visade sig bara vara en del av sanningen, och nämnvärt inte det sista ordet i debatten om tatueringar och melanom.
|
