|
Om den påstådda kopplingen mellan tatueringar och melanom (hudcancer) Christel Nielsen har gjort det igen....
Hej på er kära tatuerare!
Jag vill ta tillfället i akt att bemöta den nya studie som fått stor spridning i media och som påstår att tatueringar skulle öka risken för melanom med 29 procent. Flera av er har hört av er med frågor och oro, och jag tycker därför att det är viktigt att sätta denna rapport i ett korrekt och sakligt sammanhang.
För det första är det avgörande att förstå att de 29 procent som nämns avser en relativ riskökning, inte en faktisk ökning av sannolikheten att drabbas av melanom. När man översätter detta till absolut risk handlar det i praktiken om en eventuell överrepresentation på omkring 1–2 procentenheter – och inte ens denna skillnad är säkerställd. Studien är dessutom en så kallad observationsstudie (fall–kontroll), vilket innebär att den inte kan visa att tatueringar orsakar cancer, utan endast att ett statistiskt samband eventuellt förekommer i just detta material.
Det är också högst relevant att ifrågasätta livsstilsfaktorerna hos de grupper som jämförts. Personer med tatueringar kan i genomsnitt ha haft mer sol- och UV-exponering, annan arbetsmiljö, fler resor, samt större kontakt med kemikalier än personer utan tatueringar. Sådana faktorer är välkända riskfaktorer för hudcancer, men kan inte kontrolleras fullt ut i denna typ av studie. Uppgifterna bygger dessutom på självrapportering, vilket alltid medför risk för minnesfel och osäkerhet. Därtill finns ett betydande bortfall i enkäten, vilket ytterligare försvårar tillförlitliga slutsatser.
När man dessutom ser till den samlade forskningen blir bilden ännu mer osäker. Flera stora studier har inte kunnat visa något tydligt samband mellan tatuering och hudcancer, och vissa har till och med visat motsatta resultat. Det som med säkerhet ökar risken för melanom är fortsatt UV-exponering, solarium, ljus hudtyp och ärftlighet – inte tatuering i sig.
Mot denna bakgrund upplever jag att man i detta forskningsspår i praktiken riskerar att jaga ett monster som inte med säkerhet finns. Trots det skapas stora och skrämmande rubriker, vilket i sin tur missgynnar tatueringsbranschen kraftigt genom att ge intryck av att tatueringar i sig skulle vara en betydande cancerrisk. Påståenden om att man löper “29 procent högre risk att få hudcancer av tatuering” saknar i dagsläget vetenskapligt hållbara belägg i den mening som dessa rubriker förmedlar.
Jag vill vara tydlig: Den aktuella studien visar inte att tatueringar orsakar melanom. Den visar möjligen en svag statistisk överrepresentation på gruppnivå, som mycket väl kan förklaras av livsstilsfaktorer snarare än av själva tatueringen. Att presentera detta som ett etablerat orsakssamband är därför missvisande och riskerar att skapa obefogad oro.
Som alltid är forskning viktig – men den måste också kommuniceras med ansvar, proportion och respekt för vetenskaplig osäkerhet. I det här fallet anser jag att rapporteringen har gått betydligt längre än vad underlaget tillåter.
|
