Då är det dags för några rader igen. Senast berättade jag min historia om tatueringsfärger och jag kommer fortsätta tjata om tatueringsfärger även denna gång.
Jag är nyss hemkommen ifrån WCTP (World Congress of Tattoo and Pigment Research) Själva konferensen anordnas av ESTP (European Society of Tattoo and Pigment Research). Det är en kongress som bland annat presenterar forskning kring tatueringsfärger och komplikationer runt allt som berör tatuering och permanent makeup. . Den hålls varannat år i någon fin stad i Europa. Köpehamn, Brugge, Regensburg, Bern, Amsterdam och nu senast i Wien. Allt grundat av Jörgen Serup på Bispebjerg Hospital. Jag har varit med vid alla tillfällen utom det första, i Köpenhamn. I början var jag väldigt positivt inställd till ESTP. Nu över ett decennium senare är jag inte lika övertygad.
Idag har vi tatueringsfärger reglerade i den snårigaste skogen som finns. Mer begränsningar väntar runt hörnet och i princip ingen klarar av dagens krav. Som grädde på moset regleras även övriga ingredienser väldigt strikt.
Tänk om alla problem med färg vi har idag har sitt ursprung i när ESTP grundades den där gången i Danmark? Tänk om Jörgen Serup på Bispebjerg Hospital inte hade börjat forska på tatuering? Hur hade det sett ut då?
Antagligen hade någon annan gjort det ändå. ECHA (European Chemical Agency) hade ju redan stigmatiserat tatueringsfärger. Med tusentals studier och analyser, utan en endaste koppling mellan tatueringsfärg och cancer, så sägs det ändå att hypotetiskt sett skulle man kunna få cancer av att tatuera sig. Jag tror faktiskt att någon har fått cancer av tatuering men risken är så fruktansvärt liten att man löper sannolikt större risk att drabbas av cancer av rent dricksvatten och att andas luft.
Första gången jag hörde Jörgen Serup tala visade han nästan ett förakt emot tatuering, som någon slag sjukdom och något dåligt. Broschyrerna från ESTP de första åren visade bilder på hemska infektioner och och ”fula” tatueringar. Nu för tiden är det vackra tatueringar och handslag mellan tatuerare och forskare som pryder omslagen. Förutom ESTP och WCTP är Jörgen djupt engagerad i obligatoriska hygienföreläsningar för tatuerare i Danmark, dessa har blivit en miljonindustri. Jörgen medger förvisso att Reach inte blev en bra reglering men jag kan inte låta bli att tänka på att om Jörgen valt att engagera sig i något annat än just tatuering, hade vi varit där vi är idag?
Vår tidigare alldeles utmärkta reglering med innehållsbegränsningar enligt ResAp 2008 var så in i bomben bra. De flesta tillverkare kunde leva upp till begränsningarna och vi hade inga tillbud alls under alla dessa år. Idag ser vi tillbud på allergiska reaktioner, dåliga läkningar och bristande dokumentation flera gånger i veckan. Tatuerarna vet inte hur de ska följa regelverket och det finns absolut ingen, vare sig myndigheter, kommunal tillsyn eller återförsäljare som har en helt klar bild över hur allt regleras. Dessutom har de allra flesta länder olika tolkning av Reach och andra tilläggsregler som berör tatueringsfärger. Det har således blivit ännu krångligare och orimligt svårt att efterleva kraven som ställs idag.
Under konferensen i år kan jag konstatera att i princip ingen reach-färg på marknaden klarar innehållskraven. Det välkända laboratoriet CTL Bielfield hade föredrag om tiden från det att våra nya regelverk trädde i kraft till idag. De har analyserat ungefär 600 olika reachfärger och 97% av dessa underkändes som färdig produkt, om jag inte minns helt fel. Med andra ord så är de färgerna vi använder idag sannolikt inte okej enligt lag. Det finns kryphål som till exempel mätmetoder som har en betydligt större tolerans än vad lägsta gränsvärdet är. Endel låter sina produkter analyseras innan sterilisering för att klara av ökade halter av tex formaldehyd som uppstår vid själva steriliseringsprocessen.
Andra nyheter för mig är att om man steriliserar något med bakterier så dör bakterierna men själva materialet av bakterierna finns kvar och kan orsaka komplikationer. Hade det varit ett större krav på rena råvaror så hade vi kunna undvika sterilisering. Vi hade kunnat använda isopropyl för att undvika bakterietillväxt och sluppit en massa nonsens. Vi blev dessutom upplysta om att vi är bara i första fasen av vår reglering i reach och CLP. Det kommer sannolikt stramas åt ännu hårdare och pigment som Carbon Black och Titaniumoxid ligger redan i fokus. Dvs alla svarta och vita tatueringsfärger. Dessutom används titaniumoxid (vitt pigment) för att göra ljusare blandndingar idag. Vi har gått ifrån ett 30-tal godkända pigment (under ResAp 2008) till en handfull godkända idag.
Så vad tror jag kommer hända i framtiden för oss?
Jag är helt övertygad över att vi kommer göra precis som man gjorde i Spanien för många år sedan när ett enda företag tog patent på en flaska som inte kontaminerar med luft och ser till att det blir lag på detta för spanska tatuerare. Man ställer ”godkända” färger på hyllan och köper precis vad man vill från fjärran och gömmer under bordet. Branschen går ”underground” och tatueringarna kommer få lyster igen men tyvärr så kommer vi tappa all säkerhet för kunderna.. Alternativt kommer våra kunder resa till ett land där de ”gamla” färgerna är godkända för att tatuera sig, t ex Thailand eller Sydamerika.
Jag vill inte vara den där surgubben som säger att ”det e fan kört nu” och ”det va bättre förr”, men jag har faktiskt inte något bättre svar. Hundra tusentals underskrifter till EU hjälper uppenbarligen inte.
Förresten, de sista två föredragen på kongressen handlade om att tatuera djur. Sammanfattningen av djurförsöken gav ingenting jag iaf förstod mig på. Men fyra friska grisar tatuerades på innanlåren med blå (icke godkänd färg) och avlivades 28 dagar senare. Man dissekerade djuren och tog lite bilder, och kom fram till att det fanns spår av pigment i huden. Trettio stycken nakenmöss blev tatuerade över hela ryggen med färg och fick sedan genomgå en magnetröntgen för att se om det gör ont att bli magnetröntgad om man har mycket tatueringar. De kom fram till att man inte kan få ett bra resultat på så få djur och kort tid. Man önskar att det ska utökas på fler djur. Många deltagare lämnade föreläsningarna. Jag förstår om man måste använda djur vid tillfällen då det kan rädda liv, men det här förstår jag inte alls.
Jag känner mig ganska tom efter årets kongress, men kommer sannolikt vara med om två år igen för att bevaka vad som planeras för framtiden. Hur kommer jag göra i framtiden? Kommer jag börja sälja ”konstnärsmaterial” som jag i alla fall kan hålla koll på? Trots att man lägger ansvaret i knät på kunden. Det kanske i alla fall är bättre än att tatuerarna letar sig till suspekta produkter från fjärran för att kunna prestera vackra färgglada tatueringar.
Allt har sitt pris tänker jag samtidigt som jag nynnar på Fleetwood Mac's ”Go Your Own Way”
Vi hörs!