TATUERINGAR, CANCER OCH KEMIKALIER – DAGS FÖR LITE VETENSKAPLIG NYANSERING!
Jag läste Tandhälsoförbundets artikel "Tatueringar – vad sprutar vi egentligen in i huden?" och känner att det är dags att bemöta en del av påståendena.
Jag har arbetat professionellt inom tatueringsbranschen i snart 20 år. Jag arbetar dagligen med tatueringsutrustning, färger, kemikalielagstiftning, säkerhetsdatablad och laboratoriedokumentation.
Jag är den förste att välkomna forskning om tatueringsfärgers eventuella hälsorisker. Men forskning måste presenteras korrekt. Det gäller särskilt när man uttalar sig om en hel bransch och människors hälsa.
VAD SÄGER EGENTLIGEN FORSKNINGEN OM CANCER?
I juni 2026 publicerades en omfattande systematisk forskningsöversikt och metaanalys i den vetenskapliga tidskriften Clinical and Translational Oncology.
Forskarna sammanställde sju observationsstudier med totalt 140 841 deltagare.
Resultatet visade ingen statistiskt signifikant ökad risk för hudcancer eller blod- och lymfcancer i huvudanalysen.
En kompletterande känslighetsanalys visade däremot en möjlig ökad risk för blod- och lymfcancer, vilket forskarna framhöll behöver undersökas vidare.
Det här är viktigt. Forskningen är inte färdig och resultaten är inte entydiga. Men det finns i dagsläget inte tillräckligt vetenskapligt stöd för att fastslå att tatueringar orsakar cancer.
Att enskilda studier hittar statistiska samband innebär inte automatiskt att man har identifierat ett orsakssamband.
Källa: Tudella et al. (2026), Is tattooing associated with an increased risk of cancer? A systematic review and meta-analysis.
https://doi.org/10.1007/s12094-026-04388-4
DJURFÖRSÖK ÄR INTE BEVIS FÖR HÄLSOEFFEKTER HOS MÄNNISKOR
Artikeln tar också upp forskning om hur tatueringspigment påverkar immunförsvaret och vaccinresponsen hos möss.
Det är naturligtvis intressant forskning.
Men resultaten från ett djurförsök kan inte utan vidare överföras till människor.
Vi vet sedan länge att tatueringspigment kan transporteras till lymfkörtlar. Det är dokumenterat.
Men att ett ämne eller en partikel återfinns i kroppen innebär inte automatiskt att den orsakar sjukdom.
Det avgörande är vilka faktiska medicinska konsekvenser exponeringen får.
REACH – EN LAGSTIFTNING SOM OCKSÅ MÅSTE FÅ IFRÅGASÄTTAS
Sedan januari 2022 omfattas tatueringsfärger av omfattande kemikalierestriktioner inom EU genom REACH.
Över 4 000 potentiellt farliga kemiska ämnen omfattas av begränsningar.
Det är bra att det finns regler och kontroller. Men det betyder inte att varje enskild begränsning automatiskt är vetenskapligt optimal.
Ett av de tydligaste exemplen är isopropanol.
Isopropanol används bland annat inom sjukvård och desinfektion. Ämnet är klassificerat som ögonirriterande, vilket har fått konsekvenser för dess tillåtna koncentration i tatueringsfärger.
I ett officiellt frågedokument från ECHA 2022 diskuteras varför isopropanol begränsas till 0,01 procent samtidigt som metanol, ett betydligt mer akut giftigt ämne, har en särskilt beräknad koncentrationsgräns på 11 procent.
ECHA förklarar skillnaden med att gränsvärdena har tagits fram genom olika bedömningsmetoder.
Det är alltså inte ett bevis på att myndigheten gjort fel, men ett tydligt exempel på varför man behöver diskutera hur lagstiftningen är konstruerad.
En kemikalies faroklassificering och den faktiska risken vid en viss exponering är inte samma sak.
När tillverkare tvingas ersätta etablerade ingredienser behöver man också undersöka hur alternativen fungerar. Om exempelvis isopropanol ersätts med etanol eller andra lösningsmedel bör deras påverkan på hudreaktioner, allergier och produktstabilitet utvärderas.
Jag tycker att den diskussionen nästan helt saknas.
Källor:
ECHA – Tattoo inks and permanent make-up:
https://echa.europa.eu/hot-topics/tattoo-inks
ECHA – Webinar questions and answers, 29 mars 2022:
https://echa.europa.eu/documents/10162/11835322/2022_03_29_tattoo_ink_restriction_webinar_QA.pdf
HUR BRA HAR DEN NYA LAGSTIFTNINGEN EGENTLIGEN FUNGERAT?
Sverige hade regler och tillsyn av tatueringsfärger redan före 2022.
Utifrån min erfarenhet från branschen anser jag att det finns anledning att ifrågasätta om den nya lagstiftningen verkligen har gett de förbättringar man förväntade sig.
Det skulle vara mycket intressant att se en ordentlig jämförelse mellan tillsynsresultaten före och efter lagändringen, där man skiljer på märkningsbrister, dokumentationsbrister och faktiskt otillåtna kemiska halter.
Jag upplever dessutom att reglerna ibland tolkas och tillämpas olika av myndigheter, även mellan EU-länder.
Det skapar osäkerhet för tillverkare, distributörer och tatuerare.
Vi behöver gemensamma regler, men också en konsekvent och vetenskapligt förankrad tillämpning.
Och framför allt behöver vi kunna visa att reglerna faktiskt leder till säkrare produkter.
MÄRKNINGSFEL ÄR INTE SAMMA SAK SOM GIFTIG FÄRG
När myndighetskontroller redovisar stora andelar produkter med brister måste man vara tydlig med vad dessa brister består av.
En produkt kan ha felaktig märkning utan att den för den skull innehåller otillåtna koncentrationer av farliga ämnen.
Samtidigt kan en produkt ha korrekt märkning och ändå visa sig innehålla otillåtna ämnen vid en laboratorieanalys.
Det är två olika kontrollfrågor.
Båda är viktiga, men de får inte blandas ihop när man kommunicerar hälsorisker till allmänheten.
MEN LÅT OSS OCKSÅ PRATA OM TANDVÅRDEN!
Eftersom artikeln publiceras av Tandhälsoförbundet tycker jag att det är relevant att göra en jämförelse med material som används inom tandvården.
Det finns nämligen flera väl dokumenterade exempel på kemiska ämnen som kan medföra hälsorisker även där.
Bisfenol A och plastbaserade tandfyllningar
Moderna tandfyllningar består ofta av resinbaserade kompositmaterial.
Vetenskapliga studier visar att vissa av dessa material kan frisätta bisfenol A (BPA), bland annat genom nedbrytning eller ofullständig polymerisering.
BPA är ett ämne som uppmärksammats för sina hormonstörande egenskaper.
En vetenskaplig översikt publicerad 2021 beskriver hur BPA kan frisättas från vissa dentala kompositmaterial och exponera patienten via saliven.
Det betyder inte att varje tandfyllning är farlig. Men det betyder att även moderna medicinska material kan ge upphov till kemisk exponering som behöver undersökas.
Källa: An integrative review on the toxicity of Bisphenol A (BPA) released from resin composites used in dentistry (2021).
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33834604/
Metakrylater – dokumenterade allergiska reaktioner
Kompositmaterial och andra resinbaserade produkter inom tandvården innehåller även metakrylater.
En vetenskaplig översikt från 2023 konstaterar att allergiska reaktioner mot dentala monomerer förekommer hos både patienter och tandvårdspersonal.
Studien diskuterar även biologiska effekter som oxidativ stress och förändringar i cellernas funktion, men påpekar samtidigt att laboratorieresultatens kliniska betydelse ofta är begränsad.
Det är precis den nyansering jag efterlyser även när man diskuterar tatueringsfärger.
Källa: Biological aspects of modern dental composites (2023).
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37347059/
Kvicksilver i amalgam
Amalgam innehåller kvicksilver, ett ämne med välkända toxiska egenskaper.
Sverige har sedan länge mycket strikta regler för amalgam, och EU förbjöd rutinmässig användning från januari 2025.
Men även efter detta finns ett begränsat undantag för patienter med särskilda medicinska behov, när tandläkaren bedömer behandlingen som absolut nödvändig.
EU egna vetenskapliga bedömningar har samtidigt framhållit att intakta amalgamfyllningar generellt innebär låg risk och att man inte bör avlägsna fungerande fyllningar utan medicinsk anledning.
Återigen handlar det alltså om att skilja mellan ett ämnes farliga egenskaper och den faktiska risken vid användning.
Källor:
EU-förordning 2024/1849:
https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2024/1849/oj
EU-kommissionen – Safety of dental amalgam and alternative dental restoration materials for patients and users:
https://health.ec.europa.eu/publications/safety-dental-amalgam-and-alternative-dental-restoration-materials-patients-and-users_en
Antibiotikaresistens – ett faktiskt dokumenterat folkhälsoproblem
Folkhälsomyndigheten beskriver antibiotikaresistens som ett växande hot mot folkhälsan.
Myndigheten konstaterar också att tandvårdens antibiotikaförskrivning fortfarande uppvisar betydande skillnader mellan regioner och vårdgivare.
Det här är ett exempel på ett väl dokumenterat hälsoproblem där tandvården har ett ansvar att arbeta förebyggande.
Källa: Folkhälsomyndigheten – Hur tandvården kan bidra till att minska antibiotikaresistens.
SÅ VAD VILL JAG EGENTLIGEN SÄGA?
Att tandvården också använder material som kan innebära kemiska eller medicinska risker betyder naturligtvis inte att tandvården är farlig eller att människor ska sluta gå till tandläkaren.
Det vore en fullständigt orimlig slutsats.
Och det är just min poäng.
Inom tandvården accepterar vi att material kan ha både fördelar och risker. Vi gör bedömningar utifrån exponering, medicinsk nytta, dokumenterade biverkningar och vetenskapligt underlag.
Varför skulle vi inte tillämpa samma vetenskapliga noggrannhet när vi diskuterar tatueringar?
Jag förnekar inte att tatueringsfärger kan orsaka allergier, inflammationer eller andra komplikationer.
Jag förnekar inte heller att det finns kunskapsluckor kring långsiktiga hälsoeffekter.
Men att använda enskilda forskningsresultat, djurförsök, kemiska faroklassificeringar och myndighetskontroller för att skapa en generell bild av tatueringar som ett allvarligt hälsoproblem är enligt min mening inte en balanserad riskkommunikation.
Vi ska ha hårda krav på tatueringsfärger. Vi ska kräva transparens från tillverkare. Vi ska kontrollera produkterna och fortsätta forska.
Men vi ska också kunna kritisera lagstiftning som är svårtolkad, oproportionerlig eller inte har utvärderats tillräckligt.
Vetenskap handlar inte om att samla så många tänkbara risker som möjligt för att sedan dra den mest alarmerande slutsatsen.
Det handlar om att väga evidens, förstå osäkerheter och skilja mellan vad vi vet, vad vi misstänker och vad vi ännu inte har kunnat visa.
Det borde gälla både tatueringsbranschen och tandvården.
Och det är faktiskt inte för mycket begärt.
Mattias Lundberg - Lundberg Custom Supplies Sweden AB
